Vandring

Vår och höst är högsäsong för vandrare på Mallorca. ”Kustklassikern”, vandringen från Puerto Soller till Cala Tuent är en av de populäraste vandringarna.

En av Mallorcas absolut mest exklusiva vandringar går mellan den lilla viken Cala Tuent och Soller (eller omvänt). Det påstås att man här en gång smugglade upp gods till lokalbefolkningen, men om så var fallet gjorde man det med den lokala polisens goda minne, för stigen är bitvis vackert stenlagd och det borde ha varit enkelt att kontrollera vilka som passerade. Vandringen är kuperad eftersom man måste ner i Es Bailitx-dalens botten och sedan över ett pass för att under de sista två timmarna gå på en hisnande stig i bergssidan med det blå havet under sig.
Vandringsstarten hittar man ett stycke norr om Soller på vägen mot Lluch. Här ligger Mirador de Ses Barques vilket betyder utkiken mot båtarna och vi får väl anta att det inte rörde sig om några vänligt sinnade båtar. Platsen ingår i det system av moriska utkikstorn som antaligen byggdes för över tusen år sedan och sedan bättrades på under 1500-talet då denna del av Medelhavet härjades av sjörövare.
Här kan man antingen välja en stenlagd trappa upp tii höger eller följa grusvägen mot norr. Vägen och stigen förenas efter några hundra meter och utsikten är fin även om man tar vägen. Dagens vandring är cirka 13 kilometer och mycket omväxlande. En rejäl matsäck rekommenderas. Efter en stund når man den översta av tre gårdar i Es Bailitx-området. Gården är bebodd och strax före svänger man höger in genom en järngrind för att börja nedstigningen i dalen

Bibliskt landskap
Gård nummer två är obebodd sedan länge och landskapet här är närmast bibliskt med oliv- och johannesbrödträd och betande får. På ett ställe går stråk av vulkanisk sten som trängt upp genom en spricka i kalkstenen. Här vittrar berget lätt och har en rödbrun till svart ton som bryter av mot den gråvita kalkstenen. Man kan anta att lavan trängde upp här för ca 70 miljoner år sedan när Mallorcas berg bildades samtidigt med Alperna, Atlasbergen i Afrika etc. Lavan är alltså betydligt yngre än den kalksten som bygger upp ön.
En fin stenlagd stig tar vid ner mot gården i dalbottnen. Längst där nere finns en frodig apelsinlund och på våren sjunger sydnäktergalar och häcksparvar.
I mitten av 80-talet bodde gårdsfolket kvar på gården under hela året, men har under senare år valt att tillbringa den kallaste delen av vintern inne i Soller. Barnen är utflugna, men en av döttrarna bor på en annna finca i trakten. (Finca är det spanska ordet för gård eller ställe på landet och alla spanjorer vill ha en egen finca på landet.) Under sommaren kan man göra en paus och smaka nypressad apelsinjuice eller hemlagad sobrasada, som är en välkryddad paprikaröd korv som får en flytande konsistens under varma sommardagar. De flesta väljer nog det första.
På gården skördas även honung som tagit smak av ljung i bergssidorna, torkad kamomill, egna oliver mm. I de flesta gamla gårdar belägna inom Mallorcas olivdistrikt finns också en gammal olivpress. Här presssade man oliver enligt traditionell metod in på åttiotalet men idag sysslar man främst med olivinläggningar. Jag tror att gårdens folk hittat sin nisch för framtiden när de bestämde sig för att satsa på agroturism (dvs bjuda in folk som vill spendera en del av semestern på lantgård) och numera kan man övernatta på gården. Det finns några dubbelrum, men knappast elektricitet och varmvatten. Däremot gott om friskt källvatten. Även vattnet till Soller tas härifrån dalen i några nyborrade brunnar.

Stenekskog och fiskgjusar
Efter denna välbegövliga paus är det dags att bege sig upp mot passet. Stigningen är bara 50 m, men kan vara nog så påfrestande när solen ligger på. Innan toppen kommer man in i en uppfriskande stenekskog och väl i passet får man en av öns bästa utsikter bort mot Cala Tuent som är den vik som föregår La Calobra.

Nu går vandringen ett par hundra meter över vattnet i bergssidan längs en smal, men ändå lättgången och säker stig. Här är det lämpligt att ta det lugnt, stanna och njuta den medhavda matsäcken och livet. Den som har tur kan få en skymt av en av de få fiskgjusar som häckar i Spanien. Här finns två bon, varav det ena brukar vara bebott. Bona ligger i ett stup ut mot havet och är helt omöjliga att komma åt annat än med kikare från havet.
Ett par timmar senare kommer man ner till Cala Tuent, som är en vik med några sommarstugor och en populär restaurant som är öppen mars – november. Ett bad och ett besök på restaurantens terrass fulländar dagen. Här finns dock ingen taxi så det kan vara klokt att avtala med en taxi från Soller eller undersöka om någon av turbåtarna som går mellan Sa Calobra och Puerto de Soller plockar upp passagerare.
Normalt lägger de till i Cala Tuent första turen på morgonen och sista på eftermiddagen. Dock ej under högsäsong då det anses vara för stor risk att gå in med den förhållandevis stora båten bland alla badande.
Alternativet är att gå till La Calobra som ligger ca 5 km och ett pass längre norrut eller hoppas på att någon dagsbesökare har plats i bilen. Det bästa är förstås att avtala med någon båt om hämtning och se vandringen från sjösidan och den branta klippkusten på vägen tillbaka till Puerto Soller. Sjömännen gillar inte att komma senare än 16.30 och hämtningen uteblir vid felaktig vind vilket inträffar ibland under vår och höst.

Kustklassikern
Startar i Soller och går till Cala Tuent

+34-971271800
hotel@portixol.com
www.portixol.com